Dreambase

Imorgon ska vi ta oss till Alleppey för att åka husbåt i kanalerna med omnejd. Vi har hyrt en egen båt, två våningar med ac och egen kock (!!!) Det är en enormt cool båt med sovrum och allt. Turen är under två dagar så vi kommer även sova där. Uffe envisas med att han ska bada i kanalen vlket jag naturligtvis tycker är helt vansinne med tanke på hajangrepp etc *burr*.

Vi har hittat en urgullig man som jobbar på en resebyrå som har hjälp oss enormt mycket under tiden i Kovalam. Vi har nämligen försökt att hitta en resa till Maldiverna. Maldiverna är ett land som är extremt svår, närmast omöjligt att resa på egen hand. Hela landet är uppbyggt på ett ”all package” system vilket betyder att det är billigare att boka paketresa dit med transport, boende och mat. I och med att det är 100 ggr billigare att resa dit härifrån än från Sverige så är det nästan dumt att inte åka dit. Problemet är bara att alla jävla hotell är fullbokade just nu.

Idag fick vi svar från resebyrå-mannen att det eventuellt finns en öppning den 15 februari till Maldiverna. Problemet är inte att hitta en ledig flygbiljett dit utan att finna ett ledigt hotell som inte är apdyrt. Så istället för att vänta kvar i Kovalam drar vi istället ut på lite utflykter i Kerala. Först åker vi en tur med husbåten och efter det ska vi besöka Periyar Wildlife Sanctuary som är ett viltmarksreservat för spännande djur som tigrar, leoparder, noshörningar etc. Oddsen för att se en tiger är säkert jävligt liten med vi kan ju alltid hoppas
Därefter drar vi troligtvis norrut mot Munnar som är en urvacker plats för teplantage.

Sedan får vi se om om åker till Maldiverna eller far norrut mot Goa. Våra planer ändras som bekant stup i kvarten så denna är en tillfällig prognos haha.

Här följer lite blandade bilder från Kovalam och Trivanrum!

Visa bilder

Igår klättrade vi upp de sjuttiotolv trappstegen som ledde upp till den bästa utsikten över Kovalams strand; Lighthouse Beach. Det var en smal, snirklande trappa som avslutades med en lodrät stege som tog oss ända upp i toppen. Jag (Uffe) stirrade konstant in i väggen då jag varken kunde titta upp eller ner när vi gick i trapporna pga min höjdskräck. Jag försökte dra igång ett samtalsämne med Tinna men hon hade fullt upp med att andas andfått. ”Jag kan inte prata nu, jag DÖÖÖÖÖR… ”.

Väl uppe var det bara ett räcke som avskilde oss från fritt fall ner på stranden och jag höll mig tätt emot fyr-väggen. Vi brände av ett par fina kort och hade fantastisk utsikt över både stranden i norr och i söder. Hade jag haft sinnesnärvaro hade jag säkert kunnat notera Tinnas utlägg om hur fina och avslappnade örnarna var på denna höjd. (jag kan flyga jag är inte rädd).

Väl nere (PUUUUST) gjorde en skock får oss följe ner mot stranden igen. Vi gick och satte oss på en mysig strand-restaurang/pub och intog vår första öl på flera veckor. Eftersom det var så längesedan bestämde vi att det var fullt tillräckligt att dela på en. Senare gick vi upp till lägenhetsägarna och avbokade vår lägenhet. Möjligtvis var vi intresserade av den vid ett senare tillfälle men inte just nu.

När vi kom ner till stranden igen hade det dragits igång en konsert/uppvisning nere vid vattnet. Vi slank in på en cool restaurang och satte oss på deras terass så vi kunde se uppträdandet därifrån. Vi beställde in varsin drink, jag drack Gin/Tonic och Tinna en Mango-drink med chili och annanas. Därefter avnjöt vi varsin kycklingrätt med god sås och pommes (!!). Efter middagen åkte världskartan upp och vi smidde reseplaner tills solen gick ner.

Visa bilder

Senast imorse var vi inställda på att stanna ett bra tag i Kerala men idag rann bägaren över. Idag var första dagen som vi kunnat ligga och sola på stranden och det var minst sagt en jobbig upplevelse.

Äckliga jävla män i alla åldrar går omkring längst stranden och glor ögonen ur sig. Männen går i klungor, ibland upp till 10 personer och stirrar ogenerat på oss (mig). Jag har absolut ingen utmanande klädsel men jag antar att det kvittar för dom. Dessa äckliga män promenerar längst vattnet, fullt påklädda fast det finns en trottoar precis i närheten. Dom går precis vid kanten av våra solstolar och fast vi har parasoll så stirrar dom in och vänder t.om på sig efter att dom gått förbi.

Beteendet är helt ofattbart och tillslut får jag ta på mig en handduk för att dom stirrar på mina bikinitrosor. I vissa fall går dom hand i hand och låtsas vara tillsammans för att sedan glo ögonen ur sig när dom går förbi för den 10:e gången.

Tidigare har jag blivit besvärad av att alla glor och tar på mig när vi är ute och går men det är ju helt jävla omöjligt att sola här. Dessa vidriga män har även med sig sin kamera och fotar kvinnor som solar. Det är ca 20 sekunders mellanrum varje ”gäng” och ibland ser man även män med fruar och barn som helt ogenerat ställer sig och glor på bikiniklädda kvinnor.

Förutom dessa karlar blir vi totalt attackerade av försäljare, arma kvinnor som vill ha pengar samt handikappade män som vill ha hjälp. Vi får inte en lugn stund, inte ens i 5 minuter!

Hur i helvete ska vi stå ut här???

Jag är så jävla trött på dessa äckliga karlar och jag är rent ut sagt redan trött på detta landet. Våra guideböcker har förvarnat oss om männen och deras beteende. Följande text finns i Lonely Planet-boken ”Women are likely to grow tired of the parade of male Indian day-trippers who stroll along the beach in hope of glimpsing female flesh”

I boken står det även att kvinnor ska inte under några omständigheter promenera ensamma pga av gruppvåldtäkter som regelbundet förekommer.
Jag blir så jävla arg när jag läser detta och blir äcklad av dessa indiska män som går och flinar med dräggel i mun.

Jag vet att detta är en stark generalisering men att HELA tiden känna sig iaktagen blir till slut creepy.
Vi har därför valt att förkorta Indienresan radikalt (har visum för 6 månader) och kommer lämna Kovalam redan imorgon. Vi reser norrut till Varkala och ska göra lite utflykter runt omkring Kerala-området.

Just nu känns det inte som om vi orkar vara kvar i Indien längre än 2-3 månader. Förhoppningsvis är det annorlunda i Goa, vi har ju hört så mycket gott om det området.
Varken jag eller Uffe får några härliga vibbar av dessa platser vi har besökt. Och om känslan fortsätter finns det absolut ingen anledning för oss att vara kvar här!

Igår snubblade vi över en indier som frågade om vi är intresserade av att hyra en lägenhet på Lighthouse beach. Vi tyckte det lät som en riktigt bra ide och hängde med honom runt hörnet. Rummet ligger på första våningen och består av ett litet rum ca 30 m2 med en utomhusterass. Rummet är ”nybyggt” dvs ingen har bott där innan oss och sängen har fortfarande inplastade madrasser och kuddar. Det finns en liten kokvrå fast utan spis eller kylskåp. När vi skulle förhandla fram priset, lyckades vi få ägaren att handla in ett kylskåp/frys, balkongmöbler, sängkläder samt lite lampor.

Vi kommer bo på denna adress en månad från och med söndag. Månadshyran är 9000 rupies vilket motsvarar ca 60 kr/dagen för två personer. Det är ett otroligt billig hyra då vi idag bor på ett guesthouse med sämre standard för 120 kr/natten.
Skulle vi mot all förmodan inte orka stanna en hel månad har vi ändå råd att dra ifrån stället tidigare.

Kerala och framförallt lighthouse beach är känt för sina ayur-veda, yoga- och meditationskurser. Hit reser folk för att få behandlingar eller gå längre kurser inom ayur-veda. Ayurveda är en urgammal hälsovetenskap som sätter in den enskilda människan i ett helhetssammanhang. Ayurveda beskriver människan som en helhet sammansatt av många egenskaper och kroppstyper som vata, pitta och kapha. Förståelse för sin egna kroppstyp är nyckeln till förståelse för hur dessa personliga särdrag sätter sin prägel på ens liv. Genom utbildning, rätt kost och kroppsbehandlingar lär du dig att leva ett liv i balans utan att påverkas av yttre stressfaktorer.
Varken jag eller Uffe har provat någon behandling ännu men vi kommer defintivt göra det här!

Lighthouse beach är en strand med mycket turister. Vi har redan pratat med ett svenskt par från Umeå som är här på en kort visit. Fördelen med denna strand är att det finns mågna mysiga fik med riktigt gott bröd. Äntligen kan vi äta frukost som påminner om den hemma.
I närheten av vår lägenhet finns strandens bästa internetcafe samt ortens vårdcentral. Uffe träffade en läkare imorse som skrev ut lite mer hostmedicin till honom.
Förövrigt är denna strand inte i närheten av den vackraste vi sett…men vi har iaf inte långt att gå till den.

Vi har ordnat ett nytt mobilnummer som gäller för både Uffe och mig.
Numret är +91 989 580 3442 och är det enda nummer ni använder för att nå oss på.
Mamma och Karin: när ni ringer oss så betalar inte vi längre!

Många kramar från oss!

Här kommer lite bilder från Kerala. I slutet av bildspelet finns bilder på lägenhetshuset!

Se album

Igår vid 8-tiden tog vi taxin till Bhubaneshwar, vilket tog ca 2 timmar. Fräsch bil (finaste vi sett hittills i detta landet). Utsikten var inte riktigt lika fin, vägkanterna kantades av folk som satt o sket och duschade bort nattens smuts. Det var riktigt kyligt utomhus och vi förstår inte att folk inte fryser mer än de gör. Visserligen ser man en och annan indier med skidmask och vantar men de flesta har ett påslakan virat runt midjan och inget mer. BRRRRRR. Flyget gick i tid och var rent och fräscht. Vi flög till Hyderabad och mellanlandade där, folk gick av och på och sedan lyfte vi igen efter en halvtimma.

Vid 15-tiden klev vi ur planet i Bangalore. Vi var fortfarande osäkra om vi skulle stanna här eller fortsätta samma dag men vi chansade och fick tag i en billig biljett till Trivandrum 18.35 redan samma dag. Två Kaffe Latte och lite fika senare checkade vi in på samma flygplats som vi nyligen gått ut ifrån.

Vänthallen var hysteriskt varm med illaluktande dofter överallt samt en hysterisk kvinna i högtalaren som ropade ut ”FINAL CALL FOR …. ” i ett , i ett , I ETT!!!
När vi till slut skulle gå ombord på vårt flyg hann vi knapp ta en lättande suck från den hysteriska kvinnan förrän Tinna påbörjade en panikattack.
Planet vi skulle flyga med var ett litet, skruttit propellerplan som såg ut som något som knappt överlevt första världskriget. Tinna greppade ett fast tag om den den nerpackade papp-påsen, försedd med texten ”Get better soon”. Vi har inte sett flygvärdinnor visa kräkpåsar förut men på detta plan var det uppenbarligen en del av säkerhetsinstruktionen.

Flygresan gick dock riktigt bra och ingen av oss behövde begagna någon av påsarna. Vi såg en av de häftigaste solnedgångarna någonsin, ovanför fluffiga moln på ca 4000 meters höjd. Till höger hade vi en apelsingul/orange sol som höll på att gå ner och i vänstra fönstret en perfekt rund fullmåne. Otroligt coolt!

När vi landade i Trivandrum hade vi flygit 200 mil med 2 mellanlandningar och varit på resande fot i 12 timmar. Vi kände oss dock väldigt glada med vårt beslut att åka vidare direkt då vi kände den varma luften utanför flygplatsen. Stor skillnad mot kalla Puri!

Efter att vi hämtat ut vårt bagage kastade vi oss in i en taxi som skulle ta oss till Kovalam dit vi hade hittat ett intressant guesthouse. Gubben bakom ratten ville dock släppa av oss på ett annat lyx-hotell men vi ville vidare. Efter att ha kört några hundra meter längre stannar han och hävdar att han inte längre hittar till stället han lovat att köra oss till.
Vi stannar och en massa människor samlas runt omkring bilen och försöker prata chauffören tillrätta. Gubbfan vägrar dock och vill DESSUTOM ha MER pengar än vi kommit överens om. Förmodligen skulle han fått lite provision på första stället han stannade på. Hursomhelst, chauffören fick inte ett korvöre mer än utlovat och vi drog på oss ryggsäckarna och gick ner på stranden för att leta reda på hotellet.

En timma senare (efter att ha blivit guidade runt av 40 olika indier som alla ”visste” vart hotellet låg) hittade vi det till slut. Att kalla det hotell är lika fel som att kalla varmkorv för gourmet-mat. Men vi var dock rejält trötta och ville bara få lite sömn i oss.
Rummet och sängen var så jävla äckliga att ingen av oss ville ens duscha av oss innan läggdags. Runt sängen fanns ett fastspikat myggnät som en gång i tiden varit vitt fast idag var beigebrunt. Kuddarna luktade spya och hela natten låg vi på rygg för att slippa lukta på kuddarna.

Innan vi fick nyckeln till rummet var vi tvugna att skriva varsin självbiografi…..dvs ägaren ville ha i stor sett all information som fanns i våra pass samt visuminfo. Helt hysteriskt!
Vi var båda extremt trötta och har aldrig varit med om denna byrokrati innan, framförallt inte efter att vi betalat för rummet och sagt att vi bara ska stanna en natt.

Innan ”kontraktskrivningen” hade nämligen en man kommit in i rummet och sagt att han ville ha betalt i förväg för rummet. När vi morgonen efter ska checka ut och dra, säger receptionisten att han vill ha betalt (!!!!) Vi brusar upp och säger att vi redan har betalat. Han fortsätter att säga att vi måste betala för rummet och då kokar bägaren över. Vi fyrar av en kanonad av svordommar, slänger grinden efter oss och lämnar platsen utan att ha gett mannen ett korvöre.

Vi promenerar längst stranden och hittar ett mysigt och billigt guesthouse med havsutsikt. Vi checkar in och går därefter till ett helt underbart cafe och äter nygräddade småfranskor och dricker det godaste kaffet hittills på vår resa; kanelkaffe!
Kanelkaffet sattes dock i halsen när hela hotellpersonalen med ägare plötsligt står brevid bordet och undrar varför vi inte har betalat. Vi förklarar lugnt och sansat att det har vi visst gjort och beskriver tom utseendet på mannen som fick pengarna.
”Aha” säger ägaren och vet direkt vem vi syftar på. Mannen jobbar inte på hotellet utan försökte blåsa både hotellet och oss på hyran. En promenad senare träffar vi på ägaren på en motorcykel och hejar på oss. Han berättar att han har fått tag i den skyldige och fick pengarna tillbaks från honom.
*SUUUUUUCK & PUUUUST *!!!!

När vi igår hade landat var vi så jävla nöjda över hur smidigt flygresan gått över hela Indien. Inte hade vi trott att den jobbigaste biten skulle vara dom sista 300 m.

Ps. Jag hostar fortfarande och Tinna är lite risig….men vi är på god väg att tillfriskna! Dom kalla nätterna i Puri hjälpte inte direkt och hoppas att Keralas värme gör bättre för oss.

Idag vaknade vi upp efter en hostig natt. Efter att vi dragits med en besvärlig och envis förkylning i 2 veckor börjar vi bli lessna på detta. Vi trodde att vi kunde vänta ut viruset men det hela känns väldigt tjatigt.

I Sverige hade vi varit friska för länge sedan men här nere behövs stark antibiotika. Vi fick hjälp av hotellet och blev skjutsna till (vad vi trodde var sjukhuset). När vi kommer fram tror vi inte att vi hamnat rätt. Vi är mitt på ett torg kryllandes av djur & folk och chaffören pekar på en kiosk som ska vara vårt svar på läkarstation haha. Vi får sätta oss bland höns och kor och prata med ”läkaren”. Efter att han kollat våra halsar med bordslampan beslutar han att Uffe har ett halsvirus och jag problem med mandlarna. Svårt att egentligen förstå vad han sa men vi lämnade kiosken påsar fyllda med medicin.

Uffe ska äta antibiotika i 3 dagar, dricka hostmedicin samt gurgla halsen med en vätska som har en förlamande och ganska skön effekt i halsen. Jag ska äta två antibiotikamediciner i 5 dagar och gurgla halsen med samma vätska. Vi köpte även med oss ett ton strepsil halstabletter och åksjuktabletter till mig.
Medcinen är stark och fungerar pålitligt. Det känns som vi går på bomull haha.

Imorgon tar vi flyget till Bangalore och det ska bli riktigt skönt att lämna Puri. Nu ser vi fram emot nya och friska äventyr

Vi är fortfarande sjuka vilket betyder att vi inte kan ta oss någonstans. Vi har däremot bestämt nästa anhalt som blir Bangalore. Vi tar flyget den från Bhubaneshwar Airport den 22 januari och hoppas att vi är krya tills dess.

Vi tror hela tiden att ”nästa dag” är vi friska men under natten attackerar kölden och febern oss. Det beror på det omväxlande klimatet; asvarmt på dagen och iskallt på kvällen.
Det är svårt att sova om nätterna för Puri låter som en spökstad när det är mörkt ute. Vi hör vilda hundar som bråkar, skriker och ylar om vartannat. Konstiga djurläten håller oss vakna och någon spelar indisk musik kl 04.00….vem fan sitter och plinkar på sin orgel då?
Vi har dock tur att vara på ett sådant mysigt guesthouse för annars hade det varit riktigt jobbigt här. Staden är inte speciellt trevlig och invånarna är milt sagt konstiga.

Bangalore ligger ganska långt söderut och vi kommer bara stanna där en natt för att senare åka vidare till Kerala. Kerala verkar vara en jättehärlig plats med dom finaste stränderna i Indien och med ett rikt djurliv. Där ska vi utforska naturen mer med safari och trecking. Indien är ett jättehäftigt land med vilda noshörningar, tigrar, pantrar, krockodiler, elefanter etc som vi hoppas kunna se. Runt Keralaområdet finns det även otroligt vackra teodlingsplätter som vi gärna vill se live. Det finns även möjlighet att hyra husbåt och åka omkring i kanaler och uppleva indiskt leverne nära naturen.

Vår plan är att utforska Keralaområdet i någon månad för att sedan resa till Goa feb/mars. Vi får dock se hur bra vi trivs på de platser vi kommer till. Hittills gillar vi inte direkt det vi sett….inte pga av den svåra fattigdomen utan för att den manliga delen av befolkningen verkligen oroar mig. Dagligen läser vi om gruppvåldtäkter och sexuella övergrepp på kvinnor runt om i Indien och ärligt talat blir jag lite rädd.

Indian Express råder alla kvinnliga turister att absolut inte gå själva på gatorna och jag är inte bekväm med att göra det heller. Det är olustigt att se dreglade män som stirrar ögonen ur sig. En del kommer fram och försöker ta på mig eller önskar ta en bild. I Puri har detta beteende bidragit till att jag helst tittar ner i marken när vi är ute och går och vi undviker att vara ute sent på kvällen.
I grund och botten måste männen i detta land ha en ganska skev kvinnosyn.

Vi är fortarande i Puri och bor på samma mysiga hotell som tidigare. När vi först checkade in hade dom bara lediga rum för 950 Rupies, vilket är lite för dyrt för oss. Men efter första övernattningen kunde vi byta till ett billigare rum för 650 R (ca 100kr) som vi tyckter är mycket mysigare Här har vi en egen balkong med sol på hela dagen och kvällen.

Jag hade lagom tillfrisknat från min förkylning när Uffe blev sjuk i Calcutta. Uffe är fortfarande ganska risig och jag börjar få ont i halsen igen. Detta har resulterat i att vi mest spenderat vår tid på hotellrummet och beställt rumsservice. Utanför dörren får vi en morgontidning varje dag som heter Indian Express (med engelsk text) och det känns otroligt lyxigt att sitta och äta frukost på sin egna balkong och läsa indiens svar på svenska DN. Det är dom små sakerna som påminner om ”hemma” som gör det lättare att aklimatisera sig i nya miljöer.

Igår åt jag något så fruktansvärt gott till middag att jag nästan började lipa, nämligen oststuvad blomkålshuvud. Det påminde mig om mammas husmanskost och det var gudomligt gott! Förövrigt har vi mest ätit chicken ticka masala som är benfri stekta kycklingbitar i stark curry som du doppar med vitlöks naambröd. Otroligt gott!

Hotellet vi bor på har riktigt schysst meny. Frukosten påminner om den svenska, fruktsmoothie och osttoast. Jag älskar deras tomatsoppa och Uffe käkar helst spagetti med tomatsås. I Thailand drack jag uteslutet Lipton istee och Uffe dyrkade Gatorade (sliskig gulgrön vätska) och när vi kom till Indien fanns det inget av ovan. Däremot finns det en supergod mangodryck som heter Slice som jag älskar och Uffe har en ny favorit som är en typ av kolsyrad citronsaft. Vi har även hittat ett substitut för fikabröd. Chockladgräddad tjockpannkaka med banan i – supergott!

Det är ett ganska litet hotell med en massa personal som springer omkring och vattnar alla vackra blommor och växter. Trädgården betraktas som deras livsverk och det är alltid någon som klipper blomstjälkar eller tar bort vissna blad från krukor och buskar. 90 % av personalen är män och jag var lite orolig ibörjan då jag har fått en sådan illa bild av indiska män. Men dom är verkligen jättetrevliga och nästan lite blyga för oss.

Vi vet inte hur länge vi måste vara kvar i Puri….till vi är helt friska iaf. Vi kommer därefter troligtvis ta oss till västra sidan av Indien. Goa eller Kerala ligger bäst till (pga värmen) och vi tar oss dit antingen med flyg eller tåg.

Ha det gött hemma, kram från oss!

Visa alla bilder

Hela gårdagen försökte vi döda tid genom att flumma omkring i Calcuttas overkliga stad. Vi blev bl a bjudna på indisk tee och satt och skvallrade med butiksägarna samt en engelsk tjej som var på resande fot. Senare under dagen bevittnade vi en trafikstockning på Indiskt vis….en hel skock får kom springades nerför huvudgatan haha. Inte något man ser varje dag!

Taxiresan till tågstationen var surrealistisk med kvinnor som skrek och bankade på bilen för att få pengar av oss. Taxichauffören verkade helt obrydd och hade tom vevat ner fönsterrutan så att de arma kvinnorna lättare kunde minska avståndet mellan oss.

När vi äntligen kommer fram släpper han av oss 500 meter ifrån tågstationen så vi får gå med packning genom slum- och fattigmanskvarteren. Väl inne i väntsalen kryllar det av folk som sitter på marken då det inte finns några stolar, bord eller dyligt.
Jag och Uffe följer de andra och sätter oss ner och väntar. Jag läser min bok och Uffe sitter och samtalar med diverse folk omkring honom. När vi tillslut är omringade med 10 nyfikna indier som antingen vill fota oss, röra vid oss eller be om pengar får vi nog och ber alla att backa lite. Jag har medvetet inte deltagit i några samtal pga att alla indier sitter och stirrar på mig och ställer frågor till Uffe om mig. Innan vi går på tåget ska alla 10 indier ta mig i handen….vilket känns lite obekvämt.

Vi går med raska fotsteg mot tåget och får mer eller mindre en chock när vi hittar vår vagn/platser. Fy fan rent ut sagt!
Vi har båda två den övre ”sängen” och får klättra upp på en liten stege för att komma upp. Väl på sängen går det knappt att sitta upprätt och taket är full med fläktar och spindelväv.
Nedanför sitter en indisk familj och käkar stormiddag. Ris och kycklinggryta flyger all världens väg och när dom är klara kastar dom ut allt genom fönstret, ner på tågrälsen.

När klockan börjar närma sig sovdags, släcks hela vagnen ner och en bastant man börjar snarka järnet. Jag menar inte något sött litet myssnark nej nej nej. Detta är hardcore snarkning till den milda grad att jag hör flera människor omkring mig sucka högt. Killen ger sig inte utan snarkar hela 10 timmar i streck; från 21.00-07.00 tills vi är framme i Puri.
Tro det eller ej men vi frös rumpan av oss under natten. Temperaturen låg på ca 10 grader och utan några sängkläder blev det lätt kallt där vi låg.

När vi kommer fram tar vi en treljuling ”rikshaw” till hotell Gangdara som visar sig vara ett jättemysigt krypin. Underbar trädgård omringar hela hotellet och vi kan äntligen andas ut. Vi tar oss en välförtjänt dusch och skrubbar bort all smuts från våra kroppar. Vi tar på oss nytvättade kläder och går ner till trädgårdsrestaurangen och äter en härlig frukost bestående av citrontee, grillad tomat- och osttoast och bananpannkaka! Efter frukosten går vi tillbaka till vårt rum, sätter oss på balkongen och myser av alla blommor och fjärilar som omringar oss.

Närmast på agendan är att utforska staden/byn mer och försöka lista ut vilken resebyrå som arrangerar tiger- och lejonsafari (!!!)

Visa alla bilder!

Uffes nya mobilnr är +919 74843 1344
Tinna nya mobilnr är +919 74843 2670

Hjälp mig från detta ställe! Det är sjukt vidrigt här…
På ett sätt är det fascinerande att beskåda ett samhälle som är så långt ifrån Sverige man kan komma. Men herregud!!

Allt och jag menar ALLT är så extremt skitigt här tom snoret jag snyter är svart från stadens smuts. Det är overkligt att se hur dessa stackars människor lever på gatorna. De flesta här är tiggare; män med amputerade kroppsdelar, unga kvinnor med spädbarn som skriker och hemlösa hundar med rabies.
På trottoarerna ser man folk som tappar upp vatten från pumpar och ”duschar” sig rena med kläder på.
Det är heller inte ovanligt att se små bäbisar uppsminkade med kajal och läppstift.

De indiska männen är väldigt fascinerade av mig…inte mig som person utan som västerländsk kvinna. Dom glor helt utan blygsel på mig hela tiden och ropar efter mig. Det hela känns ganska obekvämt då jag aldrig får vara ifred. Bilar tutar, cyklar ringer, människor skriker och mitt i denna hysteri försöker jag och Uffe oss på lite sightseeing – funkar knappast!

Vi har checkat in på ett ruckel av guest house. Rummet är litet med en stor säng utan täcke. Toletten är inte direkt mysig och saknar toalettpapper. Luften är kvävande och stanken av avgas, smuts och stekt mat fyller rummet.

Denna extrema fattigdom tar knäcken på mig. Det är omöjligt att vandra omkring dessa människor oberört. Kvinnor sliter tag i Uffes kläder och följer med oss flera kvarter och vill att vi ska ge pengar eller mat till dom. Igår såg jag en 5 åring sitta och bajsa på en dagstidning – som en jävla hund.

Du vill knappt äta något för allt är smutsigt. Igår handlade vi hem lite chips och coca cola men det slutade med att vi inte kunde äta något för tom chipspåsen är full med avgasdamm.
Varken jag eller Uffe orkar eller kan vara kvar här längre. Vi har bokat en tågbiljett till en hamnstad som heter Puri som ligger söder om Calcutta. Vi åker med ett nattåg som lämnar pavaljongen 21.00 ikväll och vi är framme ca 05.00.

Vi bokade den billigaste hytten som betyder att vi kommer sova tillsammans med ytterligare 6 personer. Det känns milt sagt sådär.

Det är väldigt nyttigt att se världen som den verkligen är. Kulturkrocken är gigantisk och vi har medvetet valt att inte bo på lyxiga hotell för att pröva på det primitiva levernet. I denna situation är det larvigt och tom oförskämt att kalla vårt leverne primitivt….Vi behöver bara titta ut genom vårt hotellfönster för att vara tacksamma!

Visa alla bilder!