Dreambase

Idag tog Raul oss på en dagstur till Miami. Första anhalt var ett gammalt hus, Vizcaya , som också är ett museum. Det tillhörde en av USA´s första tobaks-importörer och var otroligt magnifikt. Mycket av inredningen är hämtad från Europa och Asien. Huset byggdes 1916 och hade bl.a Floridas första telefon, elektricitet till alla rum och hiss. Huset omringades av en gigantisk trädgård som hade grekisk/italiensk stil med stenstatyer och fontäner.
Husets ägare, James Deering , hade ofta storslagna fester som celebriteter såsom Frank Sinatra , John F Kennedy, Ronald Reagan samt påven (!!) deltog i. Raul sa hela tiden att detta var hans drömhus och att han en dag skulle bygga ett likadant hus i Mexico. Killen har ju ”bara” redan ett tiotal hus i USA och Mexico.

Efter ett tag började det dugga och vi bestämde oss för att gå tillbaka till bilen för att ta en sväng ner till South Beach, Miami (Ocean Drive). Där besökte vi bl.a huset där Versaci bodde (idag hotell) och det var ruggit att stå på platsen där han blev kallblodigt mördad. Se bild på grindarna.
Vidare besökte vi hotel Victor som Raul tidigare har jobbat på. Det hade en väldigt stilrent, lyxigt och snygg design och kändes mer som en nattklubb än ett hotell.

När klockan började närma sig fem höll vi på att dö av hunger och åkte till en grekisk restaurang och käkade drömmat! Sent på kvällen körde Raul oss till Lisas hus och vi slängde oss i sängs och somnade innan huvudet hunnit landa på kudden.

Visa alla bilder!

I måndags tog vi våra väskor och flyttade in hos Raul för två nätter. Han plockade upp oss i Fort Lauderdale och körde oss till hans favoritrestaurang som serverar äkta mexikansk mat. Raul är nämligen från Mexico och ville att vi skulle få smaka på det riktiga käket som finns i hans hemland. Det var starkt, starkt och starkt men riktigt gott!! Vi åt flera rätter men det som jag tyckte var godast var dessa tacoformade (fast mjuka) bröd som var fyllda med någon typ av kött (biffstroganoff) och jalapeno-salsa.

Efter att ha fyllt våra magar till bristningsgränsen åkte vi hem till Rauls lägenhet som är beläget mer eller mindre på stranden. Hela kvarteret består av idiothöga skyskrapor och även om området är extremt lyxigt med galet dyra lägenheter så är det ganska opersonligt. Många lägenhetsägare har dessa boenden några veckor om året och det är mer eller mindre bara pensionärer som har sina boenden här. Raul har bott i USA i tre år och valde att flytta hit pga av sitt jobb. Munnen går i ett och han pratar vitt och brett om alla världskändisar han känner och hur mycket pengar hans familj har. Under ytan är han en otroligt snäll och generös människa och man får ta resten av hans personlighet med en klackspark

Vi (jag, uffe, raul och hans polare freddie) gick ner till stranden och solade & badade. Stranden är jättefin men i och med att hela Florida en gång varit ett stort träskmark, känner man att man sjunker ner lite i sanden. Stranden är gigantisk och du kan se ända fram till Miami och Fort Lauderdale från där du står. När solen gick i moln, hoppade vi i den 30 gradiga poolen som tillhör huset. Mycket skönt!

På kvällen fick vi besök av Thom och Bill som kom med världens största lasagne. Vi käkade och hade ändlösa disskusioner om USA och hur det politiska läget har försämrats sedan Bush tillträde. Det bästa med att resa runt i olika länder är att vi får lära oss så mycket om andra människors leverne, kultur, religion och politik. Speciellt genom couchsurfingboende. Det är betydligt lättare att förstå hur människor lever i ett land när du bor tillsammans med dom. Du baserar inte dina åsikter genom surret från media utan istället hör och ser folk som dagligen får ta konsekvenserna av STORA felaktiga politiska beslut.

Efter flera timmars prat tog vi en promenad längst stranden och fick se en urvacker fullmåne som lös upp delar av havet. Dagen efter kom Freddie förbi med mat från Venezuela (hans hemland). Se bilder. Det påminde om kroppkakor fast med annan fyllning. Häftigt att smaka något som hans mamma tillagat från Venezuela!

Visa bilder

Igår tog Lisa oss till en ”get together”-kväll arrangerat av couchsurfing. Vi åkte till Thom som bor i Hollywood (inte i Kalifornien) strax utanför Fort Lauderdale. Det var liknande ett knytkalas där var och en tog med sig en typisk maträtt från sitt hemland. Vi var sammanlagt ett 20-tal personer, vissa som hostar (har surfare boende hos sig) och andra som gör som vi (är inneboende).

Jag och Uffe gjorde skagenrullander (skagenröra i tunnbröd) och Lisa gjorde en kikärtssallad och en jordgubbstårta. På buffebordet fanns det rätter från hela världen, thailändsk currygryta, italiensk kycklinglasagne, mexikansk salsa, brittisk shepherds pie och en massa amerikanska rätter.

Det var riktigt kul att träffa nya människor som vi kunde byta reseberättelser med och få se bilder från platser som dom varit på. Under kvällens gång fick vi dessutom en massa bra tips om vilka platser som är värt att besöka i Karibien, Centralamerika och Mexico.

Igår hade vi planerat att resa till Miami i morgon. Vi har genom couchsurfing hittat ett par som bor i ett hus strax utanför Miami City som vi får bo hos. Men när vi kom hem från festen igår frågade Lisa om vi vill bo i hennes hus medans hon är på semester i Peru. Hon åker på onsdag och kommer vara borta i 12 dagar (!). Vi tackade naturligtvis ja och det ska bli otroligt lyxigt och skönt att ha ett helt hus för oss själva. Lisa är extremt givmild och det känns otroligt häftigt att hon har denna tillit till oss att vakta hennes hus under tiden som hon är borta.

Vi kommer dock behöva lämna huset imorgon för att komma tillbaka på torsdag. Troligtvis ska vi bo hos en kille som vi träffade igår på festen. Han heter Raul och bor i ett strandhus i Hollywood. Lyxigt värre !
Under tiden som vi är Fort Lauderdale ska vi försöka göra lite dagsutflykter till bl.a Everglades.

Ikväll är det Oskarsgalan i USA och vi har laddat upp med chips och dipp. Det är galet vad många olika sorters chips och dippsorter det finns i detta land. Man får totalt beslutångest och det slutar oftast med att jag inte köper något alls.

Här är några bilder från igår!

Den första attraktionen vi besökte var Spindelmannen, vilket var en blandning av 3D-film och bergodalbana. Iklädda 3D-brillor fick vi vatten på oss som spindelmannen sprutade och vi flög upp i luften för att sedan fritt falla ner mot backen igen. Som tur var räddade spindelmannen oss i sista sekunden. Puh. Attraktionen var dock inte så bra för våra magar och vi lämnade båda stället idiot-yra. När man var liten kunde man åka dessa saker 100 gånger men nu blir man yr direkt, vad har hänt?

Från yr-i-huvudet till dyng-blöt överallt, nästa attraktion var nämligen en extrem variant av Flumeride; världens brantaste vattenbana. Vi satt precis som i flumeride i små stockar och tänkte att vi ”säkert får LITE vatten på oss”. Seriöst!! Vi kunde lika gärna ha hoppat i sjön!! Vi var dyngsura från topp till tå, från ytterplagg till underkläder.
I efterhand såg vi att folk stod och betalade för att vattenkanonerna skulle spruta på just oss. Det kändes som att få en brandslang uppkörd i nyllet, tack för det !

Vi gick därefter till Jurassic Park och tänkte att våra kläder skulle torka om vi åkte luftfärden (Pteranodon Flyers) där man flög fram. Ungefär som slänggungorna på Liseberg fast i en bergbana över Jurassic Park. En kötid på 75 minuter hade vi dock inte räknat med, speciellt inte när vi insåg att färden var över efter 1-2 minuter. SUCK!!

Se karta över island of Adventure här!

Fortfarande halvblöta tröstade vi oss med en salami-pizza och sallad. Förvånandsvärd liten (men sannerligen onyttig) pizza. Vid 17-snåret begav vi oss ut ur parken med sikte på parkeringen där vår flygtaxi skulle hämta upp oss. Flyget till Ft Lauderdale var i tid och Lisa hämtade upp oss runt 22-tiden på kvällen. Vi slocknade omedelbart och fick äntligen sova ut i ”vår” sköna säng.

Se alla bilder här!

Tidigt på morgonen torsdagen den 21 februari packade vi våra små ryggsäckar och checkade ut ifrån Ramada Maingate (utan att inta den horribla frukostbuffen). Vi kollade vår epost innan skytteln till Universal Studios kom för att hämta oss. Bussturen tog ca en och en halv timma och var sprängfylld med folk. Väl framme var vi dock nöjda över att ha åkt så tidigt, parken var relativt folktom och många attraktioner hade otroligt korta köer.

Visa karta över Universal Studios!

Vi började längst in i parken med JAWS!! En liten båt tog oss ut på vattnet och vi blev plötsligt attackerade av hajen med stort H. Vi hade som tur en modig guide som visste hur man hanterade en hagelbössa och efter en kvart låg hajen och flöt i sitt eget blod. Specialeffekterna var otroligt imponerande!!!
Nästa anhalt var ”The return of The Mummy” som var den bästa attraktionen vi gjort. Från början verkade det som en sömnig rundtur i vagnar i stil med ett museum-besök. Helt plötsligt kastades vi dock backlänges, framlänges och innan vi visste ordet av befann vi oss i en mörk tunnel, attackerad av kackerlackor och mumier. Explosioner och eldflammor överallt och en bergodalbana i nästan becksvart mörker som får balder på Liseberg att blekna. Helt klart den bästa bergodalbanan vi provat! Speciell när man var så oförberedd på att det faktiskt VAR en bergodalbana.
Vi besökte även en filmstudio (”Disaster” med Christopher Walken) som var lite långdragen men def sevärd.

Vidare besökte vi Men in Black som var vagnar på räls där alla i vagnen hade varsin pistol och man skulle skjuta ner aliens som dök upp överallt. Den snurrade lite väl mycket (tänk kaffekopparna på Liseberg) så jag tror inte vi träffade speciellt många monster. Tinna vann ganska stort men våra magar var nu tvugna att vila lite.

Magarna fick dock inte vila speciellt länge då vi fortsatte mot syster-parken Island of Adventure ….

Visa bilder från Universal Studios

Vi vaknade tidigt i vårt hotell-rum på Ramada Hotel. Klockan 08:00 gick skyttelbussen som tog oss till Magic Kingdom. Vi hade inte ätit frulle utan planerade att inta den hos Musse och Kalle. Klockan var säkert 09:00 innan vi hade våra biljetter i handen och satte oss i en av monorailsens vagnar. Utanför portarna till Magic Kingdom stannade tåget och vi fick vänta utanför tills alla disney-karaktärerna välkomnade oss med sång och dans och till slut öppnade portarna. Vi var båda utsvultna och begav oss direkt till ett bageri på huvudgatan.

Dessa restauranger/cafeer är helt galet fyllda med gigantiska bakverk och smörgåsar. Människor sitter och äter kanelbullar med gaffel och kniv. Det är absurt och se människor som är 4 ggr så stora som vi sitta och vräka i sig onyttigheter. Det är inte en bulle per person som gäller utan snarare 3 stora bakverk plus enliter läsk till det. Det är verkligen ofattbart stora människor i USA. Det är många som åker omkring i moderna permobiler pga att de har svårt att gå med deras stora kroppar. Det är naturligtvis sorgligt men du kan inte låta bli att stirra på de oproportionerligt stora människorna.

Väl mätta begav vi oss ut till Adventureland där vi klättrade upp i trädkojor, åkte på en mysig djungelfärd på vattnet och såg Jack Sparrow´s Pirates of the Carribean-attraktion. Sedan åkte vi Big Mountain Railroad och Splash Mountain (som är en amerikansk version av Flumeride på Liseberg). Vi blev ordentligt blöta!!!
Med dyngsura kläder begav vi oss mot Haunted Mansion där vi var förberedda på att bli ordentligt skrämda. Det var dock inte värre än ett par robot-dockor som tittade fram bakom gravstenar och självlysande ögon i mörkret. Har man varit på spökhuset på Liseberg är allt annat mesigt haha.

Nästa område var Fantasyland och där avverkade vi bl.a ”Its a small world”, ”Mickeys Philharmagic” och ”Snow whites scary adventure”. Detta område var definitivt avsett för en yngre publik men mycket av det var ändå mysigt och roligt att göra.
Sista området var Tomorrowland där vi gick på ”Stitch´s great escape”. Vid det här laget var vi ordentligt möra och i stort sett färdiga att gå hem. Innan vi drog var vi ju självklart tvugna att se disney-paraden som vi även filmade i sin helhet (även om vi var tvugna att dela upp den på två minneskort).
Här ser ni kartan över Magic Kingdom!

Efter 9 timmar på Magic Kingdom tog det inte många sekunder på huvudkudden för att slockna. Vi somnade med värkande fötter och en otroligt stark sockersmak i munnen.

Visa bilder från Magic Kingdom

Sent igår kom vi tillbaka från tre intensiva dagar i Orlando. Två vuxna människor som blev barn på nytt
I tisdags tog vi flyget till Orlando och landande tidigt på morgonene. När vi checkade in på hotellet och skulle registrera vår närvaro för TimeShare-träffen blev det ett stressigt springande mellan receptionen, frukosten (som precis skulle stänga och vi var aphungriga) och receptionen för lägenhetsvisning. Vi var nämligen tvugna att lämna diverse vouchers till alla möjliga ställen för att få checka in och äta frukost. Väl klara åt vi den minst prisvärda frukostbuffe vi någonssin satt i oss. Allt var i stort sett socker med olika smaker, inte undra på att amerikander ser ut som de gör

När vi ätit upp tyckte vi att det var lika bra att få timeshare-visningen avklarad så fort som möjligt så vi tog första möjliga tid. Efter att ha virrat runt en kvart per fot kom vi på att det kanske var bäst att ta en taxi till deras huvudkontor. Killen på hotellet hade sagt att det var ”really close” men eftersom ingen i detta landet använder apostlahästarna så hade han ju naturligtvis menat att det var nära med bil.

Väl framme bjöds det på bröd och fika och efter en liten väntestund påbörjades hjärntvätten. Det hurrades och applåderades åt vänster och höger och det var ingen tvekan om hur FANTASTISK hela ideen var. Jag har aldrig deltagit på ett mer skrämmande möte. När mötet väl var över och vi hade sett 180 powerpoint-bilder på hur fattiga amerikaner kan fullfölja sina drömmar (för endast 3000kr i månaden får man möjlighet att under EN vecka per år få RABATT på utvalda hotell). Många verkade uppriktigt intresserade av ideen, varför får vi nog aldrig reda på. En del är bara födda på fel sida, alternativt tappade tillräckligt många gånger. I slutändan skulle det kosta oss 180.000 SEK att få semestra 1 vecka per år till rabatterade priser. Naturligtvis betalar ingen denna summa kontant utan tar det hela på kredit, dvs ca 3000kr i månaden, helt galet.

Efter att vår försäljare tillbringat fem timmar med att försöka övertala oss kom hennes chef och satte sig ner för att ”seal the deal”. Vi förklarade för honom (på vårt mest ödmjuka sätt) vilken dålig idee allting var och varför vi inte tror på att betala på kredit. Han var uppriktigt besviken och vår försäljare spelade förkrossad vid hans sida.
Sedan kom det en tjej som ville intervjua oss om hur vi hade blivit behandlade under dagen, vi andades ut och tänkte att nu är vi snart klara. Efter 5:e frågan ville hon erbjuda oss en bättre deal än vi tidigare fått. Vi tackade irriterat nej och drog därifrån. Vi hämtade upp vår lön för mödan på deras kontor i form av 152 friska dollar (ca 1000kr) som oavkortat skulle gå till Disney World.
CHA-CHING!!!

På kvällen åkte vi ner till Disney Downtown, åt en hamburgare och revben på Planet Hollywood och gick omrking på området. Vi var inne på en gigantisk Virgin Records-affär och en affär som hade otroligt mycket autografer från kändisar , alltifrån George Bush till Star Wars-skådisarna. Vi åkte hem relativt tidigt för att vara utvilade inför morgondagens Magic Kingdom-besök.

Visa bilder

Gush, igår var det stekvarmt i Fort Lauderdale. Stackars Ryan sprang Maraton i denna hetta men lyckades komma i mål utan skador fast med svåra kramper i benen. Jag och Uffe tog cyklarna till stranden och höll på att svimma av värmeslag när vi kom fram. Det kändes dock inte lägligt att klaga på värmen när vi träffade upp Ryan efter hans sprinterlopp.

Lite senare satte vi oss på samma ställe som vi var på igår och Uffe och jag tog varsin Margarita medans Ryan drack cola. Något som jag tyckte var lite konstigt var kosten som erbjöds till samtliga maratonslöpare efter att de kommit i mål. Vid målsnöret delades det ut öl, läsk, kakor, chips och muffins (!!!) Lite skillnad från våran blåbärsoppa och energidrycker.

Eftersom Ryans kramper fortsatte ett bra tag efter han kom i mål, hade han svårt att sitta stilla alltför länge. Vi bestämde oss därför att strunta i att cykla och istället promenerade hem med honom. Detta tog ett bra jävla tag (ca 2 timmar) i kokhet värmebölja så när vi kom hem var vi helt färdiga. Lisa hade satt igång jacuzzin på verandan och det var bra härligt att lägga sig i den lagom till att himlen öppnade sig och regndropparna började falla. Urskönt! På kvällen blev det grillade hamburgare (se film)

Imorgon ska vi åka till Orlando och besöka Disney World och kanske MGM Studios. Vi lyckades hitta ett idiotbra erbjudande i en morgontidning. Vi får bo på ett lyxigt 5 stjärningt hotell ett stenkast från Disneyworld i 2 nätter inkl inträde till Disney World för ca 300kr/person. Galet billigt! Enda haken är att vi måste delta i ett lägenhetsförsäljningsmöte i 90 minuter, haha. Normalpris för inträde till parken är ca 500kr/person. Vi lyckades dessutom hitta med Ryans hjälp en billig flygresa tur&retur till Orlando för 190kr/person. Som taget ! Vi kommer tillbaka till Lisa på torsdag och vi kommer ha kvar de mesta av våra grejer där.
På fredag drar vi till Everglades med Lisa!

Visa alla bilder!

OBS!! NYTT USA-NUMMER !!!!! (+1) 954 305 0637
Vi har nu bott hos Lisa i 4 nätter och vi trivs ofattbart bra här. Lisa är så extremt gullig och vill ta hand om oss hela tiden. Vanligtvis går hon till jobbet runt 5 på morgonen och när hon slutat jobbet vid lunchtid brukar vi hitta på något tillsammans. I förrgår åkte vi ut till USAs största supermall och shoppade lite småsaker. Stället var något så extremt stort och jag tror vi såg 5 % av det hela. Jag handlade lite lotion och Uffe en Lonelyplanet bok ”Central America on a shoestring”.

Igår var det en av årets finaste dagar, supervarmt men ändå lite blåsigt. Vi tog en långpromenad mot stranden och efter att gått i 2 timmar började vi lite lätt lessna. Till slut kom vi iaf fram till Fort Lauderdale beach som kryllade av folk. I om det att det var lördag och ”President weekend” så var det milt sagt fler än vi som var där. När vi gick igenom standen för att komma till beachen kunde vi se miljonkronors villor överallt med sina galet stora båtar brevid husen. Det kändes ganska surrealistiskt att folk har råd att leva på detta vis. Lisa sa dock på kvällen att de flesta inte ens bor i husen och använder dom som ”sommarstugor” (!!!). Ett av husen vi gick förbi hade nyligen renoverats för 4 miljoner $. Helt ofattbart!

Nere på strandgatan var vi helt slut och bestämde att slå oss ner på ett litet fik/restaurang. Vi beställde lite mexikansk mat och tinna beställde en Rasberry Margarita. Tror aldrig vi sett en så gigantisk drink förut, den var ärligt talat större än hennes huvud och såg helt makaber ut! När vi skulle beställa in maten frågade servitören om vi ville ha lite nachos att knapra på innan. Det lät som en bra ide tills han kommer in med en gigantisk korg med nachos och två stora koppar med dipp. Seriöst – varför dessa idiotstora portioner??? Vi hade lätt klarat oss på att dela på förrätten bara. Till lunch åt jag sedan en (stor) ceasarsallad och Uffe käkade en cheesburito med betoning på chees *pust*.

På kvällen Hade Lisa gjort pasta då Ryan ska springa Maraton idag. Startskottet gick för ca en timme sedan så vi ska försöka hinna ner till stranden och hurra på han innan han kommer i mål.

Visa alla bilder!

Vi har väl inte riktigt återhämtat oss från tidsomställningen från Indien (på ca 10 timmar) ännu. Vi sover som kungar i vår galet sköna säng men när mörkret börjar falla blir vi blixttrötta. Inatt satt jag och Lisa uppe till 02.30 och skvallrade men likt förbannat vaknade jag upp 07.00 imorse. Inte konstigt att man blir trött på dagen

Igår tog vi oss en långpromenad till city. Med citykartan i handen såg vi ut som sanna turister och det var riktigt kul att vandra omkring som vilsna utomjordningar. Typiskt nog dog vår kamera efter första kortet och när vi skulle byta till reservbatteriet visade det sig att även det vara urladdat *mutter*. Så vi kunde inte ta några bilder

Efter att vi vandrat i en timme sprang vi på ”The Cheescake factory”. Jag som älskar cheeskakae höll på att få ett epeleptiskt anfall av lycka. Vi steg in i en cheescake-restaurang och fick möjligheten att välja mellan ett 30-tal små underverk. Jag valde en Key Lime Cheescake och Uffe tog en Chocolate chip cookei dough cheescake. Till det drack jag en white chocolate raspberry latte och Uffe drack en vanlig kaffe med mjölk. Tårtbitarna var gigantiska och vi höll på att storkna redan efter halva kakan.

Jag är normalt inte någon efterättsperson men här i USA låter allting så extremt gott! Jag kommer med all säkerhet käka någon form av dessert varje dag och det kommer sluta med att jag rullar fram. Portionerna är 100 gånger större än Sverige. Hemma får vi tex innan förrätten en liten brödbit att knapra på medans i USA får du en hel jävla baguette. Drycken serveras i enlitersglas (!!!) och jag förstår inte hur folk kan orka dricka upp all denna dryck till maten.

Efter denna chockfika promenerade vi till en av Fort Lauderdales största matvaruhus för att hitta ingredienser till kvällens middag. Vi ville bjuda Lisa på en typiskt svensk måltid på Alla hjärtansdag. Det var dock inte det lättaste att hitta svenska råvoror och vi sprang omkring som vilsna katter för att få ihop matvarorna. Två timmar senare lämnade vi butiken med ca 8 kassar (i vaje kasse lägger dom som mest 2 saker). Hela dagen svettades vi i köket för att få ihop matlagningen till en smak som påminner om den hemma. Jag har sedan länge längtat efter att laga mat och det var underbart att ”känna sig som hemma” igen. Till förrätt gjorde vi toast skagen och till varmrätt *trumpinne* köttbullar med brunsås och potatis.

Uffe var eld och lågor för att han äntligen skulle få sina kära köttbullar så det blev min allahjärtansdag present till honom Det blev kanske inte som hans ”all time favorite” men jag var ganska nöjd ändå. Lisa verkade gilla det men jag tror hon föredrog förrätten framför varmrätten haha.

Idag ska vi ut på cykeltur med Lisa. Vädret har gjort en tvärvändning och det finns inga direkta spår efter tornadon. Det är ett behagligt varmt klimat på ca 25-30 grader om dagarna. Ikväll ska en ny kille från Kanada komma och stanna ett par nätter. Han ska bla springa maraton som är på söndag. Han är på resande fot och har nyss varit i Guatemala så vi ska pumpa honom på information. Antingen går vi alla fyra ut ikväll eller så stannar vi hemma och grillar på verandan.

Som vi förespådde blev det en väldigt jobbig resa på totalt 44 timmar. Resan inleddes med en 2 timmar försening i Goa till Bombay. När vi väl kom fram till Bombay blev vi stillasittande i 9 timmar på flyget till Milano. En extremt seg flygning där jag lyckats få en trasig flygstol som inte gick att luta bakåt. Innan vi hade bestämt oss för att resa till USA hade vi kollat upp på internet om visumregler och dyligt. I och med att vi är svenska medborgare har vi rätt att stanna i landet i 90 dagar utan visum. Med detta i baktanke var vi lugna med att resa dit. På flygplatsen i Bombay hade vi turen att hitta en Lonely Planet om USA. Och tur var väl det! Det första vi läste var att vi var tvugna att ha en returbiljett ut ur landet för att ens kunna komma in i USA. Med stressande svettpärlor i pannan kom Uffe på en brilliant ide. Vi tog oss till närmsta internetcafe och bokade en bussbiljett från San Diego till Tiuana i Mexico. Biljetten kostade oss 80 spänn och vi kunde pusta ut!

Vi kom med flyget till Milano och när vi landande där kändes det som om vi var på Grönland…dvs det var otroligt kallt. Vi tog varsin (svindyr) italiensk baguette med parmaskinka och mozarellaost som smakade himmelsk.

När vi skulle gå ombord planet till New York uppstod det milt sagt stora problem. Inte nog med att planet skulle lyfta om 15 minuter, vi lyckades stoppa upp hela kön eftersom biljetten till Mexico inte gällde som ”returbiljett”. Vi fick gå bakom kulliserna och prata med chefen för incheckningen. Hon förklarade att biljetter till grannländerna som Canada, Mexico och Karibien inte kan användas som en returbiljett. Personalen rekommenderde oss att uppsöka närmaste resebyrå och inhandla en annan biljett. Flyget skulle vi då naturligtvis missa.

Vi var lyckligtvis väldigt lugna och förklarade att vi inte visste om dessa regler. Hon verkade tursamt känna sympati med oss och sa att vi själva skulle få förklara vårt dilemma för den amerikanska passkontrollen. Med detta i ”bagaget” satt vi 9 timmar och övade på en rationell förklaring. Vi målade upp värsta scenariot att vi var tvugna att resa tillbaka till kalla Italien och förlora alla våra flygpengar.
Att ”ta dagen som den kommer” har ibland sina nackdelar *suck*.

9 timmar senare landande vi i Fort Lauderdale och var milt sagt två nervvrak. 5 minuter senare hade vi båda passerat passkontrollen utan att säga ett pip. I passet fick vi en stämpel som garanterade oss 3 månaders uppehållstillstånd *yay*. Vad sjutton hände?

I JFK var vi tvugna att byta byggnad för incheckning vilket innebar en 5 minuters löpstrecka med flippfloppsandaler i snöstorm. Det var så jävla kallt att jag nästan tappade andan. Väl inne i byggnaden fick vi genomgå flera säkerhetskontroller och vi var inte lugna förrens vi satt på planet till Fort Lauderdale. Vi blev dock sittande i planet ett bra tag då vingarna hade frusit till is och behövdes värmas upp. Vi landade med 2 timmars försening i ett tornado-drabbat Florida.

Ni hörde rätt, storm och regn öste ner och på tvn såg man hustak bortslitna av en tornado som skulle passera Fort Lauderdale under natten. Inte sant, tänkte vi!

På flygplatsen blev hämtade av världens raraste Lisa (som faktiskt jobbar på flygplatsen). Det visste förstås inte vi när satt och berättade om våra resebrydderier. Hon bara skrattade och tyckte att vi hade haft stor tur med oss!

Lisa bor i ett fint och tryggt område med närhet till stranden. Hon och henns man har just separerats och hon bor i en stor villa med härlig poolterass och stor segelbåt som ligger i kanalen 15 meter utanför köket. Vi har fått ett eget rum (!!!!) med en gigantisk säng, idotstor teve och egen toalett & dusch. Lyxigt värre!
Lisa är urmysig och är väldigt generös av sig. Vi får äta vad vi vill ur hennes kök och vi får vara hemma i huset medans hon jobbar. Hon har tom lämnat en nyckel så vi kan komma och gå när vi vill. Vi köpte lite indiska saker till henne (kuddfodral och rökelser) som kanske är i minsta laget men hon blev iaf jätteglad.

Samma kväll som vi anlände hade även en tjej från Australen anlänt till Lisa. Hon hade ett läckert namn; Skye och sov bara över en natt då hon skulle vidare till Peru. Vi hade urkul ihop och satt uppe hela kvällen och drack rödvin och utbytte reserfarenheter.

Idag är det Valentines day i USA som är en stooor händelse. Vi ska ta oss till en stort matvaruhus (som jag har längtat till! Tänk att få gå omkring bland miljontals matvaror och välja ut en massa goda grejer) för att inhandla ingredienser till kvällens måltid: svensk husmanskost

PS. Vi har inte skaffat Amerikanska simkort ännu så bästa sättet att nå oss är genom Uffes svenska mobilnr +46707182008

Visa alla bilder!