Dreambase

Efter en lång transportdag på 10 timmar är vi nu i Goa. Vi tog en taxi från Kumily till flygplatsen och det väldigt skönt att slippa åka kommunalt. Incheckningen gick smidigt och plötsligt var vi framme. Vi träffade en svenskt par på flygplatsen och vi delade en taxi till Goas södraste strand, Palolem.

Vi bodde första natten på ett ganska slitet med okey guesthouse för 60 kr. Idag hittade vi av ren slump ett annat hotell som är mycket fräshare med balkong, tv och kyl och kostar 100 kr/natt. Det är egentligen lite mer än vad vi tänkt oss men maten i Goa är betydligt billigare så vi ska nog fixa dagsbudgeten ändå.

Vi kommer nog vara i Goa ca en vecka och ska mest slappa på stranden. Vår solbränna har mer eller mindre försvunnit efter 3 veckors förkylningsvirus. Stranden i Palolem ska vara den vackraste i Indien enligt alla guideböcker och den är helt okey. Det finns en hel del shopping och restauranger men det är inte alls störande. Maten vi har ätit är den godaste hittills i Indien vilket är lite förvånande. Alla säger att Goa går inte att klassas som “det verkliga” Indien då staden är så turistinriktad – och det väl tur det. Vi tycker att det är väldigt skönt att komma hit och visst är det stor skillnad från övriga Indien.

Till Palolem kommer många som vi – som är på resande fot. Det finns en del svenskar här och det är väldigt skönt att vara i en miljö som liknar mer den typiska semesterorten. Indien är ett land som jag har haft svårt att ta till mig och därför känns det skönt att kunna andas ut lite nu. Visst finns det försäljare här som är väldigt påstridande men det är ingenting jämfört med vad vi tidigare upplevt. Här finns möjlighet att gå på gatan utan att känna sig iaktagen hela tiden.

För några dagar sedan bestämde vi oss för att skicka hem lite grejer till Västervik. Sakerna vägde ca 1 kg och innehöll mest filmer och kläder. När vi äntligen kommer fram till posten så säger dom att dom inte tillhandahåller några kartonger alls utan hänvisar oss till en klädesbutik 50 meter bort. Vi knallar vidare till klädesbutiken som langar fram en tjockbottnad kartong och berättar för oss att vi är tvugna att sy en påse till kartongen. Butiksägaren mäter ut en bit tyg som vi ska ta med oss till byns skräddare (!!!). Detta jävla projekt tar oss halva dagen, haha. När vi tillslut har våra saker inslagna i en kartong och tygpåse så kan vi bege oss till posten igen. Där får vi fylla i ett antal blanketter för att sedan förstå att detta är på allvar. Det är på detta sätt som posthanteringen fungerar i Indien. Det är iof ett bra system för att höja arbetsmarknaden men samtidigt väldigt strulig metod för den som vill skicka iväg något