Dreambase

Nu har vi äntligen kommit till ett bra internetställe, inuti Capitolio som är ett gigantiskt museum. Här har vi lyckats ladda upp ett knippe bilder (ca 180 nya) från våra utflykter i Kuba.
Ett tips är att läsa inläggen igen innan ni tittar på bilderna för att få en bättre helhet. Börja med inlägget ”Vinales” (idag på sidan 3) och jobba er fram till detta inlägg. Simma lugnt

Bussresan från Varadero gick fort och tog cirka fyra timmar. Vi reste med en italiensk grupp som hade en karismatisk (fast oförstådd) guide. Efter halva resan gjorde vi ett stopp vid en fantastiskt utsiktsplats. Alla i bussen förutom vi gick direkt till en utomhusrestaurang och beställde Pina Colada som verkade vara en annan specialitet för rastplatsen. Vi gick istället ner till havet med kameran under armen. Vi fick se en fantastisk utsikt över klippor och hav. Det är något speciellt med Kubas klarblåa himmel. Den tar andan ur oss. Hela resan var en fröjd för ögat. Landskapet är så vackert med varierad karaktär. Vi åker mellan dalar och toppar, palmklädda slätter och havsdränkta klippor. Det är inte ett dugg jobbigt att sitta på en buss med en sådan här utsikt.

När vi kommer fram till huvudstaden, släpper chauffören av hela gänget och kör sedan oss till vårt Casa Particulares. Han vill ha 30 kronor för besväret. Vi tackar för oss knallar mot vårt casa. Ett äldre kubanskt par möter oss vid grinden och hälsar oss välkomna. Dom kan ingen engelska så vi använder vårt kroppsspråk som vid detta laget fungerar väl nog. Läget är perfekt. Huset ligger centralt i Havanna (Vedado) vid en lummig och grönskande bakgård. Rummet är fräsch med högt i tak och det känns som om tiden har backat tillbaka till 1500-talets Frankrike. Vi tar en långpromenad till Old Havanna och sätter oss på en italiensk restaurang. Vi äter dagens andra lunch (då den första var oätlig). Maten var den godaste på länge … och det behövde vi.
Det är lärdag och staden är livad med hög musik och glada människor. Vi går igenom en konstutställning och ser underbara målningar. Det är riktigt varmt ute och vi promenerar runt i old Havanna och njuter av obeskrivligt vackra byggnader och hus. På Malecon ser vi ungdomar som badar bland klipporna, folk som metar fisk och förälskade par som sitter på muren och väntar på solnedgången. Det är så väldigt vackert och romantiskt att gå på denna kilometerlånga gata. Vi går hand i hand och pratar om vårt nästa resmål, Dominikanska Republiken. Vi flyger dit den 2a april och landar sent 23:59. Vi har ordnat boende via Couchsurfing och ska övernatta hos ett jämngammalt par i huvudstaden Santo Domingo. Två veckor senare, 18 april för vi kosan vidare mot Mexico (oja, vi ska till centralamerica sedan) Ciao tills dess!

Se alla bilder här!

Dagen efter vår lilla dispyt tog vi våra badkläder och gick ner till stranden. Nu är påsken över och det märks även här. Stranden är nästan tom på folk och vi hittar en privat liten glänta att ligga på. Frukostrestaurangen som vi har för vana att gå till ligger precis på stranden. Maten är inte direkt god men bättre än de flesta frukostställena. Dom eviga frukostmackorna (som är torra utan smör) med ost är slut så vi beställer en tallrik pommes och kaffe istället. Uffe vräker på med tabasco som för närvarande blivit hans bästa vän. Under frukosten får vi njuta av restaurangens liveband som spelar glad sambamusik. Vi köper deras cd efteråt. Vi lägger oss på playan och gassar och badar i flera timmar. När vi kommer hem till vårt casa tar vi oss en behövlig dusch som tar bort en liter sand från oss. Vi sätter oss på terassen och tar varsin iskall öl. Uffe leker med husets två små hundar. Båda två är galna i Uffe och den ena kissar alltid på sig av glädjestress. Jag sitter och tittar på rummets stora tavla (som är en upphängd matta) av en ängel. Jag tycker hon ser ut som min mamma som ung men Uffe tycker att hon är en avbild av Eva.
På kvällen ska Uffe överraska mig och ta mig till en mysig liten italiensk restaurang. Han beställer in en Mojito till mig och tar själv ett glas Martini Rosso. Till varmrätt äter jag lasagne och Uffe slår på stora trumman och beställer restaurangens specialtalrik som består av 1/2 pizza, 1/2 lasagne, 1/2 spagetti och 1/2 canelloni. Vi dricker ett gott spanskt rödvin och mår som få. Efter maten promenerar vi till en av Varaderos många marknader. Jag älskar gatukonst och köper tre små tavlor.

Kvällen efter går vi tillbaka till den italienska restaurangen och jag äter en hyfsat god scampi-pasta och Uffe en Spagetti Bolognese. Snart ska vi resa till Havanna och vi är verkligen glada att vi åkte till Varadero. Strandens kritvita sand och turkosgröna vatten kommer ligga kvar på våra näthinnor långt efter vi lämnat Kuba.

Se alla bilder här!

Häromdagen bröt tredje världskriget ut hos Svensson/Lund. Vi hade redan tidigare bestämt att forska efter en biljett till Mexico (efter Dominikanska Republiken) i Varadero . Internet har dock varit nere i flera dagar och vi har därför inte hittat någon prisinformation. När vi till slut kommer fram till ett apdyrt internetställe börjar vi smågnabba med varandra. Jag är trött efter att ha gått en mil för att komma fram till en grinkärring som krävde passnummer, visuminformation samt hotelladress för att låna ut sin internetdator. Jag skriker på svenska ”Jag är så trött på denna byråkrati”. Uffe kontrar ”Jag är så jävla trött på dig!”. Jag surar och går raka vägen hem. Uffe sitter kvar och letar biljetter.

Två timmar senare kommer Uffe hem med en surmulen min. Alla biljetter till Mexico var tre gånger dyrare än vad vi räknat med. Uffe säger att vi kan åka till Centralamerika istället och jag tappar fattningen direkt. ”Jag har sagt att jag inte vill åka dit”. Uffe som har tjatat om centralamerika i två månader kontrar ”Du har inte ens bemödat dig att öppna guide-boken om Centralamerika”. Grälet pågår hela dagen/kvällen och efter många välvalda ord kom vi fram till vad det egentligen handlar om. Uffe tycker att han backar upp mina önskemål om resmål medans jag inte gör det lika mycket tillbaka. Jag blir sur och säger att jag inte är någon tankeläsare. Vi sitter i timmar och försöker om och om igen att bli sams men vi lyckas inte bli det. Jag tycker synd om mig själv och tycker Uffe är en renodlad skitstövel, vilket jag uttryckligen förklarar för honom. Han är envis och vägrar ”ge med sig”. Sedan sätter han sig och förklarar varför han vill att vi båda ska backa upp varandra. Inte bara han. Poletten landar och jag inser att han har rätt. Det handlar inte om vart vi reser utan att vi lyssnar på varandras önskemål. Dagen därpå börjar jag bläddra i Centralamerika-boken …

Efter en sex timmars bussfärd hamnar vi till slut i norra delen av Kuba, Varadero. Varadero ska vara som Mexicos Cancun eller Thailands Phuket så vi är beredda på en helomvänd miljö. Kuba vill behålla turisttillströmningen med hotellboenden varför det är olagligt med Casa Particulares här. I vår Lonely Planetbok står det dock att vi kommer bli välkomnade på busshållplatsen av folk som erbjuder privat boende. På busshållplatsen är dock folk tysta och vet inget om Casa Particulares. Vi tar en taxi och ber chauffören hitta ett privat boende åt oss. Vi åker runt en kvart medan han frågar folk på gatan och till slut hittar vi ett boende på en bakgata, två kvarter från huvudstranden och ett kvarter från en supermarket. Perfekt!! Nästan bättre läge än somliga hotell här … Vi betalar 25 CUC per natt och rummet har AC, kylskåp och fräsch dusch/badrum. Vi ”checkar in” och går ner till restaurangerna och tar en pizza var. VI gick sedan ner på stranden för att kolla in vattnet. Herregud!!!! Kilometerlång strand, kritvit pudersand och turkost vatten, vackraste strand vi någonssin sett. Det är inte alls som Phuket och stranden har inte speciellt mycket turister på sig. En del folk tältar på stranden, en del ligger på sängar som tillhör de löjligt dyra all-inclusivehotellen. Det är enkelt att urskilja turisterna från kubanerna.

På kvällen slappar vi hemma, tittade på Dexter och somnade … tills vi väcktes av paret i rummet brevid. I flera timmar låg vi sämnlösa och tvingades lyssna på tjejens skrik, helt utan hämningar. Efter att vi har varit i Kuba i två veckor har vi förstått att deras sexualitet spelar en central i deras liv. I och med att deras frihet är begränsad på så många olika sätt, de får t.ex inte resa utomlands, ogifta par får inte ta in på hotell, dom har begränsat inköp av kläder och mat etc gör att dom gör revolt på det sätt som är lättast, nämligen sexualiteten. Kvinnor i alla åldrar och viktklasser klär sig utmanande och är väldigt kroppsmedvetna. Männen uppmuntrar gärna och vickar på höfterna ibland mer än kvinnorna när dom dansar. Alla dansar i alla åldrar och ibland ser vi 4-5åriga flickor stå och vicka utmanande på höfterna. Landet har världens högsta skiljsmässo-procent och vår guidebok förklarar att detta delvis beror på att de är så trångbodda med morföräldrar, föräldrar och barn i samma hus/rum. Paret brevid vårt rum hade troligtvis en affär eller bor tillsammans med sina föräldrar för dom höll fanimig på NONSTOP i 5 timmar!!!

Dagen därpå åt vi frukost på en kafeteria, juice kaffe och ostmacka innan vi la oss på stranden. Där låg vi i säkert 4-5 timmar och njöt av den extremt starka solen. Jag tog en massage på stranden och det mesta känns nu helt ok .
Kubaner dricker oavsett klockslag gärna och mycket. Det är vanligt att se folk, unga som gamla, sitta med en flaska rom eller en bärs i handen på stranden. Dom sitter i grupper och har med sig en massa kylväskor med käk och dryck i. Alla är på gott humör och vi har ännu inte sett någon bli ”otrevligt” full.

På kvällen gick vi till en fondue-restaurang och åt ost-fondue. Tinna doppade räkor och jag bröd och grönsaker. Den är inte i samma liga som Eva och Johans ost-fondue men den var ett välbehövligt avbrott från svarta bönor och ris!

Se alla bilder här!

Våra dagar i Trinidad har varit väldigt varma så idag bestämde vi oss för att åka till stranden. Playa Ancon ligger cirka 10 minuters bilväg söder om Trinidad. Vi hade inga direkta förväntningar då Lonely Planet knappt skrivit något om den. VI betalade taxichauffören hans 20kr och promenerade mot vattnet. Sanden är vit, vacker och förvånandsvärt ödslig. Playa Ancon är ett par kilometer lång och har inte direkt många solstolar på sig. Det finns ett fåtal all-inclusive-hotell på stranden och det känns obekant att se en sådan fin strand med smaragdgrönt vatten utan tusentals solstolar och parasoller. VI hittar två plastliggstolar och lägger oss och gassar. Det är riktigt varmt men vindbrisen underlättar läget för oss. Ett par timmar senare dyker fler solälskare upp men stranden är lång ifrån full. Efter ett dopp i ett 27-gradigt vatten, sätter vi oss på en liten utomhusbar och beställer lunch.

Efter ett fatalt misstag i Havanna då vi beställde varsin vidrig kycklingrätt (som såg ut som en skål med ben i, se bilder) har vare sig Uffe eller jag varit sugen på kyckling. Uffe beställer alltid vegetariskt och jag fiskrätter på Casa Particulares. Men denna dagen känner vi oss modiga och delar på en kycklingrätt med ris som servitören lovar är vitt kött utan några ben. Första tuggan jag tar blir i ett broskben och jag får kväljningar, Shit! Nu kommer jag aldrig kunna äta kyckling mer, blä. Vi betalar för oss och köper istället varsin ost och tomat-pirog på stranden. I min andra tugga får jag dra ut ett svart hårstrå ur pirogen, blä blä. Vid detta laget har jag ändå ingen matlust och dricker hellre vatten. Maten är alltså inte anledningen till att du vill resa till Kuba, hehe.

När vi kommer hem tar vi oss en välförtjänt dusch och Uffe upptäcker att hans axlar är rejält brända. Jag baddar på lite av Kerstin Florian after-sun gel och vi klär på oss för att gå ut. VI sätter oss på en pitoresk uteservering med utsikt över Trinidads alla hustak och njuter av live-musik med salsarytm. Min mojito smakar äntligen normalt (efter att jag beställt en svag sådan) och Uffe sippar kubansk öl. Livet känns rätt bra

Se alla bilder här!

Stort grattis pa fodelsedagen pappa !!!! Vi sjunger en trudilutt for dig ifran Kuba och hoppas det hors anda fram till dig. Vi kan tyvarr inte ringa men skickar en liten halsning via cyberspace istallet. Ha en riktigt mysig dag med tarta och champis…det e du vard! Pussa en massa pa mamma oxa Massa kramar fran oss!!!

Idag hämtades vi upp med stadens vanligaste transportmedel utanför vårt casa. Raol (vår värd) hade fixat så att vi skulle få upptäcka Trinidads omgivning på häst med vagn. Vi red genom urmysiga gränder och fick se invånarna förbereda sig för dagen som just börjat. Inte ett moln på himlen gjorde denna dag till en av de hetaste på länge. Efter 10 minuter är vi ute ur citykärnan får vi se ett landskap som tar häpnaden ur oss. Kusken parkerar hästen strax nedanför en utsiktskulle och vi knallar upp den sista sträckan. När vi väl är uppe på berget kan vi knappt tro våra ögon. En fantastisk utsikt över Trinidads dalar, sjöar, berg och plantage möter oss. Vi fotar en hel del och fortstter sedan in mot byn och besöker en keramikverkstad. Inne i butiken sitter män och skulpterar kubansk keramik. Alltifrån vaser, figurer, talrikar mm. Vi hittar ett coolt askfat format till en trasig sko som vi köper för en billig peng.

Två timmar senare släpper kusken av oss och vi fortsätter till fots till Museo de Romantico. Huset eller snarare herrgården påminner om Vizcayahuset i Miami som har en liknande innegård central i huset. Det gammelrosa huset är från mitten av 1800-talet och ägdes av en förmögen spanjor som ägde tobaks- och kaffeplantage i Trinidad. Huset har haft olika ägare fram tills det blev ett museum i mitten av 1990-talet. Vi fick se inredning och möbler mestadels från Spanien, Frankrike och England. Otroligt vackra mahognybyråer, skåp och porslinsprydnader fanns i alla rum. Utsikten från huset var slående vacker och sträckte sig över Trinidads låga hustak ända bort till havet och tobaksplantagen.

Efter att ha strosat omkring med guide på museumet någon timma var vi törstiga och gick för att sätta oss på ett fik. Fiket visade sig även vara en dansskola så vi fick lite underhållning till våra (starka) Mojitos. När dessa var urdruckna gick vi till internetställe , Mojito Club, och tog två öl var och diskuterade kommande resplaner.

Se alla bilder här!

Bussfärden från Vinales till Trinidad (via Havanna) tog cirka 10.5 timmar och vi sov av den mesta tiden. När bussen stannar vid Trinidad hinner vi knappt stiga av förrän en kille frågar oss om boende. Vi sätter oss på hans ”taxicykel” och hamnar hos en kubansk familj som bor i centrum av Trinidad. Huset är stort och luxiöst i kubanska mått och det syns att vi kommit till en förmögen familj. Mannen i huset, Raol är jättegullig och kan lite engelska. Hans fru och barn är ganska tystlåtna men ler åt oss. Det är Raols mamma som står för all matlagning och hon berättar för mig att alla råvaror i huset är färska och direktköpta från antingen fiskaren, slaktaren eller fruktodlaren. Dom maler sitt egna kaffe och dricker juice från egen apelsinodling. Vi släcker lampan vid tio-snåret och somnar på stubinen.

Nästa morgon vaknar vi vid nio-tiden och jag kan inte förstå att jag sovit så bra. Jag sov nämligen ca 8 timmar i bussen och sov som en klubbad säl hela natten. Vårt rum är stort med högt i tak. Vi har varsin riktigt skön säng med fräscha sängkläder. I Vinales sov vi i en risig säng, utan täcke med kläderna på och det känns skönt att trivas i sömnen igen – det är så viktigt! Vi äter frukost och bestämmer oss för att utforska byn idag. Trinidad, som är kubas äldsta stad, är för mig en väldigt romantisk stad med små gränder och kullerstensgator.Staden är ”kulturmärkt” och det märks; nya affärer huseras i små hål i väggarna och utifrån kan man aldrig avgöra vad som finns inne i butikerna. Många av Trinidads hus och byggnader är låga med glada och blandade färger. Vi går omkring i timmar och jag ler åt vad vi ser. Det är mer känslan som gör mig glad här. Det är mysigt att se grönsakshandlaren stå på gatan och sälja sina tomater. Vid nästa korsning står en kvinna och säljer bakverk på en trävagn. Plötsligt swischar en häst med vagn förbi och det känns som om Trinidad har backat 100 år tillbaka i tiden. Solen skiner och det är riktigt varmt ute. Vi sätter oss på ett cafe och dricker lemonad.

Vi går förbi ett litet torg som har en minimarknad. Vi handlar lite souvenirer för en billig peng. Vi köper bl.a små maraccas, ett stort ölglas i trä, en basker och träansikten på en kubansk man och kvinna. Uffe försöker febrilt hitta en landsflagga till hans samling men får nöja sig med en öl-hållare (nu har vi typ 20st från olika länder) suck

Se alla bilder här!

Idag träffade vi en kubansk man när vi satt på en av Vinales uteserveringar. Han kunde ingen engelska men var väldigt nyfiken på oss så vi började med vårt invanda teckenspråk samt engelsk-spanska ordbok. Efter en stund kom hela tjocka släkten med hans fru och två barn, syster med man och barn. Barnen kunde lite engelska så de satt och översatte åt oss. Vi blev bjudna på kubanska cigaretter och inhemsk rom. Vi bjöd dem på bärs och Grov portion . Ni skulle sett deras miner när de doftade på dosan. Vi blev sittandes i flera timmar och skrattade åt varandras språk-förbistringar. Dom frågade oss om våra jobb, hobbies och om våra familjer i Sverige. Det visade sig att den kubanska familjen är vanligtvis mycket större än den svenska och de skaffar barn i tidigare ålder.

Då kubaner inte får lov att resa utomlands var de nyfikna på vår resa runtom i världen. Vårt intryck av det kubanska folket är att de är väldigt öppna, positiva och sociala människor. Dom är nyfikna och öppnar gärna en konversation med dig oavsett om du kan spanska eller ej. När vi kommer hem har mormor gjort middag åt oss och har med sig en liten present; nymalt kaffe från Vinales!!! Vi kommer att sakna henne….

Se alla bilder här!

Vi äter frukost som mormor återigen tillagar. Idag fick vi prova en ny rätt som var en typ av kall pasta-röra med pickles, lök och rökt skinka. Jag drog på röran på mackan och njöt av den godaste kopp kaffe jag smakat. Vi möter därefter vår guide som tar oss på en 5-minuters promenad till platsen där hästarna står. Vi möts av en osannolik vy över Vinales dalar. Jag står helt stilla, totalt paralyserad av den magnifikt bländande naturen. Vi hoppar upp på hästarna och min häst vill gå först fram mest hela tiden. Naturen är sagolikt vacker och det känns otroligt läckert att se den från en hästrygg. Vår trio travar på mot en lokal tobaks- och kaffeodlare. Killen som äger farmen är i vår ålder och ser ut som en stereotypisk bonde från 60-talet med stövlar och stråhatt. Han hälsar oss välkomna och gör oss en drink från en avhuggen kokosnöt med rom, sirap och färsk grape-frukt i. Ingen av ingredienserna är någon storfavorti hos mig men drinken smakade jättegott. Vidare rullar han oss en cigarr och det känns inte helt fel att sippa kokosdrink just här och nu med en färsk cigarr i handen. Han visar oss runt på plantagen men vare sig bonden eller guiden kan någon engelska så vi försöker göra vårt bästa för att förstå vad de säger.

När vi sedan är åter på hästryggen berättar Uffe hur hästrädd han är, *asgarv*. Jag har märkt att han sett något stel ut när jag försökt få min häst att gå lite fortare fram. Och han ser extremt koncentrerad ut på sadeln och svarar endast kort och koncist vid tilltal. När min häst sedan stannar upp precis framför Uffes häst tror jag att jag ska garva ihjäl mig. Min häst passar nämligen på att ”göra stort” och eftersom Uffe inte vet hur han ska stoppa sin häst, kör han sitt ben rakt in i min häst och får hästskit över hela brallan, hahahah. Jag tror jag dör av skratt men slutar tvärt när jag ser en surmulen Uffe bakom mig. Han säger högt ”DET DÄR GJORDE DU MED FLIT!!” och jag försöker tänka ut vad oddsen är att detta kan hända i verkligheten.

Resten av utflykten hör jag Uffe, muttrandes bakom mig, försöka få hästen att gå dit han vill. Ibland bestämmer hästen sin egna väg in i ett snår som resulterar i att Uffe får rivmärken över hela armarna. Trots detta är vi på strålande humör och skrattar mest åt varandra. Denna utflykt har gjort resan till Vinales värt alla timmar i bussen och är bland det bästa vi gjort under dessa 6 månader på resande fot. Efter 4 timmar på hästryggen kan vi knappt ta oss ner på marken. Vi har så infernaliskt ont i knän, vrister och rumpa att vi får minne av utflykten i flera dagar efteråt.

Se alla bilder här!