Dreambase

Sedan i fredags har jag haft kraftiga sammandragningar i magen. Jag pratade med syrran i helgen (som nyss fött barn) och hon tyckte att jag skulle ringa mödravården direkt på måndag. Själv har jag känt mig ganska lugn då jag fortfarande känt den lille sparka som aldrig förr. När jag däremot fick prata med min barnmorska igår, började jag bli lite lätt stressad. Hon ger mig direkt order om vila för att undvika en förtidig förlossning. Förlossning? säger jag…. – Men jag är bara i v 27. Precis, svarar hon. Herrregud, här har jag gått och oroat mig för eventuellt missfall och hon pratar om förlossning!? Så nu är det slut med kånkande på matkassar, tvättpåsar och dyligt. Nu ska jag ta det lugnt och inte stressa upp mig….

Tills jag i morse, sitter och läser om den nya höstbudgeten i Västervikstidningen. Jag känner hur blodtrycket fullständigt exploderar. Vilket j-a förslag. Denna blålera till allians har bestämt att miljonärerna i samhället behöver mer i plånboken varje månad medan pensionärerna (som har jobbat hela sitt liv) ska få en ynka ökning på 68 kr i månaden. En målgrupp som redan i dag lever på existensminimum. I en tabell jämför tidningen hur olika familjer drabbas beroende på storleken på deras inkomst. Svart på vitt visar det att: Ju större behov du är av pengar – desto mindre får du. Om du däremot redan har så det räcker – så får du mer! Vilket sjukt system.

Vidare skriver tidningen att ” Sällan har en regering varit så impopulär i opinionsmätningarna halvvägs in i en mandatperiod ” Inte svårt att förstå. Spara på era idiotiska skattesänkningar (i tider av oroliga finanskriser runt om i världen) och satsa på att höja tryggheten i Sverige istället.

Ligger hemma med droppande näsa och med ett huvud som snart ramlar av. Det är inte kul att vara förkyld. Halsontet har visserligen avtagit och det känns gött. I natt vaknade jag av och till då magen inte ville ligga på ena sidan och imorse kunde jag knappt gå rakt upp pga av värken. Det känns som om bebisen ligger emot något vitalt organ därinne eller så försöker kroppen bereda mer plats för den lille. Känner mig som en 80-årig tant med starkt behov av en syrgasmask och rullator.

Det känns så tråkigt att jag ska bli sjuk nu när busungarna är härnere och hälsar på. Rut går visst hemma och skriker efter Tiii (en förkortad version av tinna) och står vid fönstret och väntar på att jag ska komma. Man får ju tårar bara av att höra det….Häromdagen klädde hon ut sig till sin idol Pippi Långstrump med mamelucker och morotsfärgad peruk. Jag höll på att svimma av skratt. Hon är ju bara så jävla söt! Därefter åkte Astrid Lindgrens best of cd på med full volym och vi dansade till Sjörövar fabbes farfars far….Jorå, hon kan allt hålla igång ett helt kompani. Världens snällaste Tor hänger bara med i rytmen och klagar inte på något nämnvärt.
Känns konstigt att dom snart ska åka hem till storstan. Jag hade allt velat adoptera dom i några månader!

om vi ska lita på hjärtljudsfrekvensen på bebben samt formen på min mage. Vi var hos barnmorskan igår och tog lite tester och mätte magen. I och med att vi inte får göra fler ultraljud, så är vi ju så nyfikna och försöker lista ut könet på andra sätt. Vi har fått veta att om bebisens hjärtljud är lågt (längre än 140 slag) så är det troligtvis en pojke och om hjärtljudsfrekvensen är högre än 140 slag, så är det en tös. Så jag tog reda på våra resultat och förra gången låg den på 148 och igår på 150.

Barnmorskan tog även mitt blodtryck, vägde mig och tappa mig på blod *burr*. Det värsta jag vet är att lämna blod för det gör ju så ont. I vanliga fall, hittar dom aldrig någon ven och håller på att fumla och gräva i mina ådror i evigheter, blä. Nu har jag äntligen funnit en riktigt duktig barnmorska som sticker mig utan problem. Mina järnvärden var inte på topp, så nu måste jag käka tillskott. Jag har väl nästan anat det för jag har känt mig ganska tärd på senare tid. Vikten har ökat med 7 kg vilket låter enormt men ska visst vara normalt enligt kurvan. Vi fick även med oss ett Moderskapsintyg som jag ska skicka in till Försäkringskassan *håller tummarna att jag är berättigad till ersättning*!

För övrigt har vi fått finbesök från Stockholm. Syrran med Rut (2år) och Tor (7 veckor) har kommit ner och ska vara här i 10 dagar Jag har väl aldrig mött ett sådant snällt spädbarn – herregud, han skriker aldrig utan bara ler, äter och sover. Tänk om vi kunde få ett sådant änglabarn! Rutis som är universums charmtroll, leker ruset av oss alla och är lika kär i sin lillebror som resten av oss. Uffe liknar ett proffs när han bär omkring på Tor och plötsligt känns det lite mer verkligt att vi själva ska bli föräldrar. Barnmorskan satt och pratade om amning för oss och vi båda satt som två frågetecken haha. Jag tror inte vi insett att vi snart ska ha barn (!).

Igår kunde Uffe jobba hemifrån *toppen* och medan han satt hemma och slet, var jag med mamma, syrran, rut och tor hela dagen. Det regnade ute, så vi satt mest inne och myste När jag vaknade i morse, kände jag mig rejält risig – halsont och tryck i hela huvudet, suck.
Jag ska hälla i mig varmt te idag!

om man ska tro det medium jag träffade igår på min meditation (!!!) Vi var en tunn skara tjejer som satt och mediterade i en mysig källarlokal i centrala Västervik (mitt emot mamma o pappas boende). Tjejen som driver verksamheten hade släckt ner och tänt en massa ljus och stämningen var jätte härlig. Dom första 20 minuterna, guidade hon oss in i meditationen och därefter lät hon oss själva sitta och känna. Denna typ att meditation som kallas för guidad- eller kreativmeditation, har jag gjort många gånger tidigare i mitt liv och alltid gillat det. Men igår var känslan annorlunda och jag antar att det har med upplevelsen från klostret i Thailand. Där satt vi ju bara tysta och fokuserade på andningen och jag kom på mig själv att bli störd av att höra meditationsledarens röst. Jag ville bara sitta ifred och andas haha. Även om jag lika gärna kan göra det hemma, så är det mysigt att komma in i en så otroligt härlig miljö som oftast dessa healingställen har. Det känns som att komma hem!

Efter meditationen satt vi och delade med oss av våra upplevelser och många undrade hur det kändes med bebisen i magen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag suttit helt bekvämt, för sittställningen gjorde att jag hade svårt att andas pga magens storlek. Den lille höll dessutom på att sparka järnet medan jag satt och försökte slappna av, asgarv. På frågan om vilket kön vi tror det är, svarade jag att det kvittar men att det vore mysigt med en liten tös. Jag ser direkt på kvinnan att hon vet att det är en pojke haha och mycket riktigt så bekräftar hon det sedan. Så nu måste vi tänka ut några bra pojknamn hihi.

Det känns lite overkligt att vi ”börjar om” på nytt igen. Med det menar jag livet. Uffe går idag till sitt nya jobb för andra dagen i rad och jag blir blir mer påmind om vad som väntar oss. När vi båda var hemma kändes det som om vi fortfarande var på rymmen och lekte tonåringar. Nu börjar tillvaron sakta likna det som tidigare levt med rutiner, jobb och planerande händelser. Det känns vare sig tråkigt eller slentriant. Allt har sin tid och även denna period i livet har det. Visst, kan jag sakna delar av livet i Stockholm med närhet till vänner, jobb och tillgänglighet men det känns onödigt att fokusera på det jag inte har här nere. Det jag har i Västervik – har jag inte i Stockholm. Lugn, gångavstånd till skog och hav, nyfikna grannar, närhet till mamma och pappa, en total inre lycka, och inte minst en bäbis i magen.

Jag tror ärligt talat att vi inte hade varit gravida ifall vi fortsatt i samma stressiga tempo i storstan. Det var meningen att vi skulle landa här för att vara redo. Hur redo blir man då? Läste att jag idag går in i den 7:e graviditetsmånaden och det känns så galet. Känslan av att inte känna sig redo kanske gör en redo? Snurrigt värre. Jag tror man ska ta uppgiften med största vördnad och ödmjukhet. Jag har ingen aning om hur man blir en bra mamma….hon/han kommer nog lära mig det

Ikväll ska jag på drejkurs för första gången i mitt liv. Har ingen aning om det är roligt eller ej men visst låter det mysigt. Att sitta som i urminnes tider och dreja fram konst ur lera haha. Vi får hoppas att dom inte betygsätter föremålen man gör. Jag har även till min stora lycka hittat ett meditationsställe i stan som jag ska till i morgonkväll. Det känns otroligt inspirerande och härligt att komma igång med meditationen. Den är saknad och efterlängtad!

I helgen fick vi ner delar av vår barnvagn som är en Kronan kombivagn i brun- och hallonröd färg. Vi har fått köpa den av syrran med fullständig leverans i december då dom har en liten Tor som nyttjar den nu. Tillsammans med vagnen kom ett ton babykläder som vi mer än tacksamt tog emot. Därav en total utrensning i garderoben. Jag sorterade bort kläder jag inte längre får plats i och stuvade undan ointressanta plagg för att tillslut kunna tömma en hel garderobsdel till babyn. Babykläderna som vi fått är av olika slag men domineras av söta små klänningar i bedårande färger. Det är ju inte så att vi kommer bli besvikna ifall vi får en liten tjej

Igår var en av Uffes gladare dagar då han fick veta att Hultfreds Kommun vill anställa honom som IT tekniker (!!!) Beskedet fick han på förmiddagen och även om klockan ännu inte slagit lunch, korkade vi upp med champagne och firade honom. Han var så stolt under hela dagen och gick och klappade sig om bröstet och sjöng ”Im the provider” haha. Otroligt kul med tanke på att jobbet var hans första val och han får börja omgående. Dagen till ära fick han bestämma vilken måltid vi skulle fira med och gissa vad som stod på menyn….Köttbullar med brunsås naturligtvis, asgarv. Så kvällen avnjöts på bästa sätt med köttbullar och champagne

Kunde inte låta bli att visa världens vackraste valp som systeryster nyligen införskaffat. Här är Ines!